Naturlig hästhållning



Vilda hästar lever utomhus och deras fysik är anpassad för både kyla, värme och kraftiga omslag i väderleken. Stallet är något vi människor hittat på, det är bekvämt för oss, tyvärr oftast mer anpassad för människan än för hästen. Ett bytesdjur mår bäst i en miljö där farorna kan upptäckas i god tid och där flocken hela tiden kan kommunicera med varandra. Stallet begränsar de här möjligheterna. Krubbitning, luftsnappning, vävning allt är en följd av att hästen hindras att leva på ett naturligt sätt.

Eftersom vi har så lätt att relatera till oss själva tror vi gärna att hästarna trivs bättre inomhus och under tak när det är kallt och blött. Det är stor skillnad på människa och häst, hästar mår bäst och känner sig tryggast när de är utomhus och tillsammans i sin flock. Har de fri tillgång till grovfoder, är kyla inget problem.

Hästen tycker även om att ha en hage med en spännande och varierande miljö, skog att skydda sig för väder och vind. Höjder att stå och spana ut ifrån. Öppna vidder att beta på. Träd att klia sig mot och gnaga på. Att sätta samman en lämplig flock med hästar av varierande ålder är också bra. Är hästarna tillsammans hela tiden, så görs rangordningen upp snabbt om en nykommling anländer. Efter några dagar ser man att flocken gjort upp rangordningen. Hästarna blir lugna att hantera när de har sin flock och sitt "eget" liv i frihet i hagen.

flock1
flock2

Hästarna på Ponyville går i lösdrift med ständig tillgång till grovfoder och med frostfritt vatten i lösdrifthallen. Även om de kan gå in när de vill, så föredrar de att vara utomhus i alla väder. Varma soliga sommardagar är nästan enda undantaget. De håller sig ute hela nätterna och betar men gillar att vila i stallets skugga under de varmaste timmarna på dagen.

Tamhästen har inte ändrats sedan den var vildhäst, den är ett steppdjur gjort för ett magert grovfoder. Den är gjord för att äta och smälta mat i princip dygnet runt. Hästen har sällan längre avbrott än 3.5 timmar i sitt ätande. Den äter i genomsnitt 14 - 18 timmar per dygn.

Hos de vildhästar som finns kvar, finns inte de välfärdsjukdomar som kommer alltmer hos tamhästen. Hästens matsmältningssystem är anpassad för att utnyttja gräs och stråfoder dygnet runt.
flock2





























Att få i sig tillräckligt med stråfoder är viktigt för hästens bakterieflora. En häst som får i sig tillräcklig mängd stråfoder, genererar energi och håller sig varm. Det behövs inte några täcken heller för en häst på lösdrift, som får fri tillgång till stråfoder.

Innan människan började tämja och använda hästen åt de inte spannmål eller kraftfoder överhuvuddtaget. Är det då rätt foder att ge hästar idag ? Få fodringstillfällen med alldeles för högt enegiinehåll är helt fel för hästen. Det bästa är att försöka efterlikna vildhästens mat och miljö så långt det är praktiskt möjligt.

Lösdrift med ständig tillgång till stråfoder och obegränsad naturlig växtlighet minimerar risken för fång. Hästar som hålls på bete året runt brukar anpassa sig till det nya gräset som växer. Naturen gör ett ganska bra jobb på att göra växtlighetens förändringar gradvis. Problemen uppstår oftast när hästar har begränsad utfodring och fodras med en hö och säd/kraftfoder diet under vintern och sedan plötsligt släpps ut i den grönskande hagen under våren. Hästar som har stallats upp på vintern kan föräta sig när de släpps ut på grund av smakligheten i den frodiga grönskan. Samt att att de haft en begränsning av fodermängden/utfodringstiderna. Denna plötsliga förändring i kosten, kan utlösa förändringar i tarmfloran och i värsta fall leda till fång.

I början när man ger fri tillgång till hästar som inte är vana, då äter de som om de inte sett mat tidigare. När tiden går och de inser att maten inte tar slut, tar de det lugnare. Ska de vara ute i alla väder och temperaturer så måste de själva få avgöra hur mycket mat som är lagom.

Det går en trend i att hålla hästar smala oavsett ras. Visst, extremt tjocka hästar mår inte bra heller, men titta på hur en Islandshäst som går på naturligt bete på Island ser ut. Eller en Shetlandsponny i sin hemmiljö. Hästen vet själv vad som är lagom, lita på den. Ett varierat naturbete är vad hästen behöver, den kommer då anpassa sig själv likt vildhästen. Är hästen van vid bete året om sedan föl fungerar det direkt. Har hästen haft andra vanor under sitt liv kommer det att ta tid, oftast flera år, innan den får rätt vikt. Hästar som utfodrats med begränsning äter gärna för mycket i början, eftersom de är vana att det snart tar slut på maten.

Det blir även lugnt i flocken då ingen konkurrens om fodret råder. Alla vet att maten räcker och inte tar slut.

Hästarna på Ponyville har sitt naturbete och äter endast hö och stråfoder under den kalla årstiden, inga tillsatser av mineraler eller annat. Allt en häst behöver finns i den naturliga dieten. Naturbetet ger en varierad artrikedom av örter och grässorter som väl täcker behoven av de mineraler och vitaminer hästen behöver. Saltsten är i princip den enda "konstgjorda" tillsatts de får. Hästen är av naturen anpassad för variationerna av koncentrationen av vitaminer som uppstår under årstiderna. Hur skulle annars hästen klarat sig under alla år, innan människan började blanda sig i deras liv ?

flock2
En av mina stora förebilder innom djurhållning i semi-frihet är Friedrich Falz-Fein som grundade Askania-Nova nature reserve 1898 i nuvarande södra Ukraina. 1883 vid en ålder av bara 20år, hägnade han in till att börja med ca10 ha för att hålla stäppdjur. Han ville införa vilda djurarter, lokala men även utländska, som trivs i stäppliknande miljöer. Snart fanns på Askania-Nova hjordar av (idag) akut hotade Saiga antiloper ,som en gång fanns i mängder på den eurasiska stäppen, bufflar, zebror, Przewalski hästar, kameler, strutsar, gnuer, som lever i halvvilda förhållanden. Han var varken vetenskapsman eller forskare, men älskade naturen och djuren. Freidrich ville att djuren skulle få leva så naturligt och så likt sin naturliga miljö som möjligt. Hans "djur park" blev en förebild för andra sådana satsningar, och studerades av av zoon från hela världen. Desvärre förstördes mycket av hans verk av krig och oro i området under tidigt 1900tal, han fick fly och överge sitt älskade Askania. Idag har parken ökat till 33.000 hektar och är ett UNESCO biosfärområde.

Det dåliga han gjorde var att låta fånga in vilda djur bara för att ta dem hem till sin park, men det var så man gjorde på den här tiden dessvärre. Fångandet och transporten av just Przewalski hästarna från det vilda är för övrigt en tragisk historia, med många döda djur.
MEN om inte Przewalski hästarna hade tagits till Askaia, hade rasen varit helt utdöd nu.
Alla Przewalsi hästar som finns i världen idag härstammar från Askaia Nova flocken.

askania1 askania2