Om hovar








naturalhove
Senskador, skador på kotor och skellet, felaktig benställning.
Många problem beror på hovarna.

Hovens funktion är att dämpa stötar och cirkulera blodet vid rörelse, samt naturligtvis att bära upp hästen. Vid nedtramp utvidgar sig hoven och vid upptramp drar den i hop sig. Om man sätter en järnsko på hoven så hindrar man dessa naturliga funktioner.
Blodet cirkulerar inte längre som tänkt, stötdämpningen försvinner delvis. Hästen känner ej heller underlaget som den skulle ha gjort utan skor.

Det är mycket ovanligt att en fullt frisk oskodd häst halkar, om den själv får välja vart den ska gå. Vilda hästar rör sig mycket och sliter sina hovar på ett naturligt sätt. Även en tamhäst i en mycket stor hage med varierande terräng kommer att verka sina hovar själv. Om kompletterande verkning behövs så är rasp/slipning fullt tillräckligt. Att behålla den naturliga hovformen är viktigt.
Den vilda hästens hov är inte platt på undersidan, som vi gärna verkar våra tamhästar.

Bild på vildhäst hovar :

wildhorsehoves
-Varför sätter vi då skor på hästen ?

Längre tillbaka i tiden fick hästen jobba från morgon till kväll, på stenlaggda gator i städer, eller på grusvägar. Det slet så mycket på hovarna att man var tvungen att finna en lösning. Idag kanske hästen rids några gånger i veckan, oftast på mjuka underlag.

Varför skor vi då hästarna nu ?

-För att andra gör det ?

-För att det är tradition, hästar ska ha skor ?

-Ja, inte vet jag.

Det finns många olika varianter och filosofier kring barfotaverkning. En del verkar tro stenhårt på just sin egen metod, och att allt annat är fel. Vissa barfota verkningar är så radikala att det är skadligt för hästen.

En naturlig hästhållning med lösdrift och frihet ger hästen möjlighet att själv ta hand om och verka sina hovar. Endast mycket små korrigeringar kan bli nödvändiga.

wildhorsehove2
Termografi bild som visar blodcirkulationen efter 10 minuter i trav. Tre av benen är utan skor och det som är nästan helt blått är med sko. I stort sett hela benet påverkas av den hämmade cirkulationen.

thermograph_1shoe
En jämförelse med zebran som har exakt samma typ av hovar som hästen. Zebran är egentligen en form av vildhäst. I naturen vandrar stäpp zebror upp mot ca 65 km per dag, vilket ger ett naturligt slitage på hovarna. I fångenskap begränsas emellertid djuren av storleken på deras inhägnad, och de måste förlita sig på underlaget för hovarnas verkning.

I många anläggningar, hålls zebror i fångenskap på små gräs och / eller mjuka ytor, vilka är estetiskt tilltalande för besökare, men ger inte en tillräckligt skrovlig yta för hovarnas verkning. Därför blir regelbunden verkning av hovarna nödvändig. Precis som för våra tamhästar med för små ytor och eller mjukt underlag. Hovverkning av exotiska djur i fångenskap är ett farligt och arbetskrävande förfarande, både för djur och zoo personal. Varje år eller vartannat år behövs sedering av djuren genom att använda blås pilar eller bedövningspistol. Det kan helt undvikas genom rätt design och underlag i hägnet. Det är väl känt att anestesi är riskabelt, särskilt för exotiska djur där reaktionerna på sederingen kan vara oförutsägbar. Flykt beteende och aggresiva djur ökar anestesi risken och gör det svårt att övervaka förloppet under insomnande och uppvaknande.

Med rätt utformning av hagarna minimeras eller elimineras människans inblandning av hovvård.

stone_path
stone_path2
Man kan anlägga vägar i lämplig terräng som hästarna behöver passera dagligen mellan vatten och bete. Har man inte dessa möjligheter i den naturliga miljön kan man lägga sten eller liknade vid platser som hästarna passerar dagligen.

zebra_hoofs
Bild på hovar hos ett äldre zebra sto i fångenskap, som aldrig fått sina hovar verkade av människor.

wild_zebra_hoofs
En vildlevande zebra med helt naturliga hovar