Lite fakta om de zebror vi haft här på Ponyville.
Zebran Ayo var född på ett zoo i Tyskland. Han hade en snedväxt fram hov från födseln. Eftersom det inte ser inte bra ut för dem att ha en zebra med en till synes skadad och snedväxt hov, bestämde de sig ganska snart för att göra sig av med honom. Vi lyckades hålla hoven i gott skick genom den hårda steniga terrängen han älskade att vistas i. Endast en gång var specialistvård nödvändig för att korrigera hoven vid ca 5års ålder. ( Stort tack till SLU och Hästkliniken ). Han dog helt plötsligt på betet utan tidigare tecken på att han varit sjuk. (Chapman’s zebra, Equus quagga chapmani)
Afro var också en överskotts zebra från ett större Tyskt zoo. Han bodde på en ridskola i Tyskland under många år. När ridskolan stängdes på grund av försäljning av den hyrda fastigheten, fick alla djur säljas snabbt. Han levde tillsammans med Ayo och hästflocken i många år hos oss. Han dog i hög ålder och antagligen av en infektion som han effektivt dolt från oss. När vilda bytesdjur blir sjuka, visar de knappast några tecken på svaghet alls. Dessvärre först när det är alldeles för sent att hjälpa dem. (Grant’s zebra, Equus quagga boehmi)
Vi har även tagit emot två andra zebrahingstar, en från en Tysk cirkus, och en härstammande från en djurpark i Tjeckien. (Manlösa Borensis zebror, Equus quagga borensis)
Hos oss har samtliga zebror gått i lösdrift året om. De har haft tillgång till ligghall med rörelsestyrd IR-värme under vintern. Vi har haft en “creep feeder” stång som hållit de större hästarna utanför deras eget inne område. Oftast har de inte varit speciellt intresserade av värmen, utan föredrog att vara ute mycket vintertid. Konstigt nog får zebror kraftig vinterpäls i vårat klimat under sådana förhållanden. Det finns säkert ingen forskning i ämnet, men klart är att de anpassar sig väldigt lätt till svalare klimat, om de får möjligheten att själva välja förutsättningarna och att anpassningen görs gradvis under en lång tid. Ständig tillgång till grovfoder och frostfritt vatten är naturligtvis en viktig förutsättning. Vi har ofta haft kontakt med andra som haft zebror i liknande klimat för att dela erfarenheter.
Att hantera zebror är lite annorlunda mot hästar. De är oerhört snabba och kvicktänkta, man behöver verkligen förstå och respektera dem. De som skulle försöka dominera eller vilja bestämma över dem skulle få problem. De behöver lära känna människan för att lita på den. Vilket de sällan gör i en djurpark. Där hanteras de rationellt, och för att skydda personal brukar de inte gå in till dem hur som helst, om de ens gör det alls. Zebran är väldigt vänlig och mycket som en unghäst i hanteringen om man lärt känna dem till 100%. Vanligt häststängsel har fungerat utmärkt för oss, fast många sagt att det “måste” vara höga staket runt dem. Endast rädda djur behöver stängas in så. En zebra som litar på dej är mycket tillgiven och vänlig, men vägen dit kan vara lång beroende på deras tidigare erfarenheter av mänskligheten. Tillsammans med hästar i en stabil lugn flock blir zebror även mycket lugna. Det är säkert en helt annan sak om de enbart går med artfränder, eftersom de lär av varandras beteende.
Att vi inte har zebror just nu beror på flera saker. Att hitta en kunnig veterinär är svårt och oerhört dyrt de gånger vi lyckats få någon hit. De flesta saknar kunskap om zebror, och vill inte hjälpa pga. av osäkerhet. Att vi haft oförklarade dödsfall är också en anledning. Kan det vara något i vår miljö som är fel? Växter de äter som hästar ratar? Åsnor kan få hjärninflammation av okänd anledning, kanske det även sker med Zebror? Kan hästarna överföra något virus till zebrorna som hästarna är immuna mot själva? Vi vet för lite för att våga chansa igen med zebror. OM vi hade de ekonomiska förutsättningarna, och miljön runt dem kunde garanteras som lämplig, skulle vi gärna göra det igen. Zebror är något speciellt att få ta hand om.
